Älskelshotell i Japan: Hur de fungerar och de två lagarna bakom dem

Ett love hotel hyr ut rum på två sätt: kyūkei (休憩), en kort vila på några timmar, eller shukuhaku (宿泊), en övernattning. Den uppdelningen är hela formatet. Allt annat — de tematiserade rummen, lobbyns bildpaneler, det faktum att du kanske aldrig ser personal — följer av att designa ett hotell omkring korta vistelser och privatliv snarare än omkring resenärer med bagage.

Anledningen till att formatet existerar över huvud taget är bostäder. Urbana japanska lägenheter är små, väggarna är tunna, och det är vanligt att bo tillsammans med familjen långt in i vuxen ålder. Ett love hotel säljer det ena som verkligen är sällsynt, per timme.

Love hotels är underställda två separata japanska regelsystem samtidigt, vilket förklarar mycket av deras utformning.

Det första är Ryokan Business Act (旅館業法), som reglerar logibranschen i allmänhet — definierad som verksamheten att ge människor logi mot betalning, där "logi" innebär användning av lokalen med bäddning. Enligt dess bestämmelser om allmän moral får en logiverksamhet inte möblera sina lokaler med speglar, bäddning eller inventarier som kan väcka sexuell nyfikenhet, och får inte visa på byggnaden's utsida annonsering som visar vilohastigheter eller liknande. Den sista regeln är anledningen till att priserna finns på en panel i lobbyn snarare än på en skylt vid gatan: diskretionen är ett juridiskt krav såväl som en artighet.

Den andra är Fūeihō, lagen som reglerar verksamheter som påverkar allmän moral. Den definierar en kategori av "love hotel etc. verksamhet" som fungerar på notifieringsbasis, och den medför platsbegränsningar — det finns zoner där sådan verksamhet inte får vara lokaliserad alls — plus en uppsättning förbjudna metoder.

Lagen definierar också en separat motelverksamhet (モーテル営業): en logianläggning där individuella rum vardera ansluter till sitt eget bilgarage, används av gäster som anländer som ett par för ett övernattande eller en vila. Om du har undrat varför vissa vägrandiga etablissemang har ett garderat garage per rum, är det en juridisk kategori, inte en egenhet.

Här är den del som sällan förekommer i besökarguider. Eftersom Fūeihō reglerar en definierad kategori faller etablissemang som inte uppfyller denna definition — refererade till i japanska policydokument som ruiji rabu hoteru (類似ラブホテル), älskarotel-imiteringar — utanför de platsbegränsningar och förbud som gäller för det verkliga alternativet, samtidigt som de verkar på ungefär samma sätt.

Detta var inte ett dunkelt problem. National Police Agency tog upp det genom sin studiegrupp för offentlig moral, och publicerade i maj 2010 en reglering­smässig bedömning om att utöka omfattningen av vad som räknas som älskarotel-verksamhet. Den praktiska följden för en besökare är liten men värd att veta: två ställen som ser identiska ut från gatan kanske inte omfattas av samma regler.

Mycket lite, och det är bättre att säga det än att antyda något annat. Vi har 22 japanska annonseringar, grupperade i Tokyo och Sapporo, och exakt en av dem är ett kärlekshotell. Vår kategori för kärlekshotell som helhet omfattar 27 lokaler och är mestadels europeisk — rummet per timme är inte en japansk uppfinning utan snarare en japansk perfektionering av den, och Tyskland, Spanien och Benelux har gott om sådana. Det finns ingen annonse för Osaka.

Samma format per timme förekommer världen över under olika namn och med mycket mindre styling — vi täcker det i vår guide till short-time hotels. Reglerna för vuxenplatser skiljer sig åt mellan länder; vår legal status hub presenterar läget per destination.